Jag har en musicerande granne. Musicerande är dock inte en helt rättvis beskrivning. Det är nämligen inget eufoni som fortplantas genom mina väggar. Det är lite samma situation som för den avdankade författaren Roy i en av Woody Allens filmer, fast omvänt; där han blir inspirerad av en underskön, gitarrspelande Freida Pinto blir jag istället driven till vansinne av en tondöv medlem av blåssektionen.